citygymmet

 

Idag tänkte jag inte skriva så mycket träning utan om vad som händer i världen..

 

Jag som säkert många andra idag vaknade till nyhetsrapporterna som var på varje kanal.. Jag må se lite tuff ut med alla mina tatueringar och stora muskler men idag när jag först i familjen vaknade och satte mig ensam i fåtöljen med min BCAA och slog på nyheterna så forsade tårarna ner från mina kinder.. Jag kan inte förstå att detta är verkligheten, hur några människor kan utsättà andra för detta. 

En av mina första tankar som kommer när man börjar tänka är först på alla som dött och deras familjer, jag tänker på barnen som kanske har fått barnvakt av någon vän till deras familj som ivrigt väntar på att Mamma och Pappa ska hämta dom på Lördagmorgon men dom kommer aldrig, tänk all ångest och oro tusentals människor upplevde denna morgon när man inte vet vad som har hänt sina nära... Nu uppmärksammas detta så mycket pga att detta händer inte här i vår trygga värld men det har nu hänt.. 150 mil från oss.. 

Saker som händer mig själv hanterar jag mycket bättre, jag är en mästare på att blockera saker jag inte tycker om och kan verka oberörd, och i många fall klarar jag av att vara oberörd men ibland kommer tankarna ifatt. Men när andra människor råkar ut för något och jag ser hur ledsna dom är då kommer mina tårar, och jag kanske gråter för andra när jag inte gör det för mig själv jag vet inte..

 

Men nu så ska jag ut till gymmet och det är där jag har min musik, mina vikter och där jag hanterar livets bekymmer.Idag har jag ingen lust egentligen att gå ut, har ont i ryggen efter en heldag ute och murat och är verkligen trött, men jag saknar min musik så det får mig iallafall ta tag i det samt att jag slipper ha ångest imorgon